Några bilder tagna inne i Vagnhallen Majorna. Vagnarna står uppställda på rad och väntar på att få komma ut i Göteborg och köra runt folk hela dagarna och nätterna.
Inne i dom nya fina vagnarna, dock lite sämre att åka med i, låter mycket och man skakas runt som en vante. Men vad gör man inte för att det ska se "fint" ut? ;) Det är ju precis som med oss själva vi ska se bättre ut en vad vi egentligen gör! :p Allt för att imponera och göra andra avundsjuka.
Frölunda tunneln, mycket klotter och lite läskigt. Förstår dock inte hur folk vågar gå in i tunneln och klottra eller förlåt måla graffiti för de kan ju bli påkörda när som helst. Men de har väl sin taktik som med allt annat. Alla har vi några egna utmaningar vi tar oss ann och detta är väl något som några har som sin "utmaning".
Hammarkulle tunneln på väg ut mot Storås.
Man kan se ljuset i tunneln. Är det så här det känns? Är det så det ser ut när livet tar slut? När vi ser ljuset i tunneln. Ibland har jag undrat hur de känns att faktiskt dö, vad är känslan man får precis innan eller känner man något över huvudtaget? Det är väl ingenting man kan få svar på fören den dagen faktiskt sker. Det är en läskig tanke, men vi kommer alla komma dit en dag, även om det just nu känns långt borta så måste vi vara redo och veta att vi kommer att dö och våra nära och kära kommer också att dö. Men när det kommer att ske kan vi aldrig veta, vi kan ana men inte veta. När detta händer ska man vara stark och stötta de som behöver det, man ska finnas där för dem som behöver ens tröst, för dom kommer finnas där för dig när du behöver tröst. Även om vi eller någon i vår närhet blir sjuk, så måste man försöka komma ihåg personen som den var "innan" den blev sjuk för det är dom minnena vi måste hålla fast vid, de fina minnena som vi älskar att komma ihåg och skratta och gråta åt. Att sörja är inte alltid att gråta och vara ledsen, att sörja kan vara att minnas att se det som var det vackra vi hade ihop, du och jag!
