Varför gör vi som vi gör i relationer?

Jag har precis börjat läsa en bok om relationer och varför vi beter oss som vi gör. Varför vi människor är så olika och varför vissa aldrig hittar en partner och andra gör det på två röda. Det känns ju ganska orättvist men så är det och det har ju oftast en orsak varför det är så. Vi personligen tror ju att det beror på att vi inte träffat den rätta, eller hur?

Men hela denna grejen att "hitta den rätta" finns inte. Det sitter i oss själva, relationen vi vill starta sitter bara i oss själva. Vi har små mekanismer inne i kroppen för att skapa relationer. Vi behöver bara ha verktygen för att justera dom lite. Vi kommer alltså träffa hundratals människor i våra liv som är den så kallade rätta bara vi ger de en chans och ser på hur vi själva fungerar.

Varje människa behöver närhet. Ingen människa kan leva utan närhet. Det första som händer när en bebis föds är att den tar sina första andetag och sen letar den efter någon att se in i ögonen en längre stund och där med skapa en anknytning till denna personen, detta är personen som barnet kommer skapa sin första nära relation med. Så alla ni som fött barn och fått den där magiska känslan så stämmer den! Ni har väl hört om barnen för i tiden på barnhem som dog pga brist på närhet, de fick mat och en säng att sova i men ingen närhet, för människan trodde inte de krävdes. Men utan närhet dör vi!

I alla fall tillbaka till oss själva, varför träffar man ingen?

• Jo man kanske är för kräsen, man upptäcke fel hos andra människor i ett tidigt stadie, så man går aldrig vidare i relationen.
• Varje gång man hittar någon och fått en nära relation med någon kanske man tänker "men tänk om jag kan få bättre".
• Du kanske är en bekräftelse person som hela tiden måste få känna dig unik och på så sätt är det svårt att hålla kvar vid en relation. Oftast är dessa personer, känsliga, krävande, oroliga för att bli lämnade ensamma mm.
• Du kanske bara har haft korta små förhållanden, one night stands, vill helt enkelt inte ha något seriöst.
• Dras till personer som redan är upptagna, vill ha passion och spänning.
• Du kanske är sjukt social men väldigt osäker när de kommer till relationer. Folk i din omgivning kan inte förstå hur du kan va själv, men din osäkerhet tar över.

Det finns massa typer av människor med olika problem varför de inte vill, vågar eller kan träffa någon annan. Det finns en så kallad relationstrappa som har tre steg

Det första steget är Begynnelsen: Här är ni främlingar för varandra och saknar koppling.

Andra steget är Kära (ett par): Här börjar ni umgås regelbundet, kanske blir ni ett officiellt par, ni tar reda på saker om varandra, flyttar eventuellt ihop. Det är lite av en prövning. 

Tredje steget är Varaktig närhet: Här lovar ni varandra en varaktig närhet och relation, trygghet, det är svårt att föreställa sig livet utan den andra parten. 

Trappan kan ta kort eller lång tid att bestiga tillsammans. Det beror på vad man har för ålder, kön, ena förflutna mm. Det finns många par som bara springer upp för trappan dock är det ovanligt och då måste båda vara på samma nivå och lika involverade i relationen. För andra tar det långtid och man kanske står på ett trapsteg i evigheter innan man går vidare, det ser alltså olika ut för alla. Men då kan man ju fråga sig varför man fastnar på dessa trappsteg, vad är det som gör att alla människor inte kommer längst upp på trappan? Vi tror oftast det handlar om otur att det inte va rätt denna gången heller. Men problemet ligger ju i oss själva att vi själva inte vågar få den livslånga närheten. Där är det våran barndom kommer in, vilka relationer vi har haft som barn till våra föräldrar de påverkar hur våra relationer är som vuxna till andra vuxna. 

Det finns något som heter anknytningsteorin som är upptäckten på hur vi människor lär oss bygga relationer. Det som vi gjorde när vi var små för att bygga relationer använder vi än idag. 

Tre olika typer av grupper av anknytning i vuxen relationen: 

1. Trygga gruppen- Man har enkelt för att komma nära andra människor. Man är tillfreds av att vara beroende av varandra. Upplever inte ensamhet som något hot. Människor i den här gruppen har oftast varaktiga relationer. 
2. Otrygga Undvikande- Bra på att ta folk, väldigt sociala, ambitiösa, har de ofta väldigt fint hemma. Känner sig tillfreds med att ha närhet med andra. Måna om sin integritet. Dessa människor får ofta höra att de är svåra att komma in på livet och att de är för perfekta. Dom tycker inte om att vara beroende av andra och om de uppstår en kris vill de hantera den själv. De styrs oftast mer av sina tankar än av sina känslor. 
3. Otrygga ambivalenta- Oftast mycket kreativa människor som har lätt att uttrycka sina känslor. Har lätt för att bjuda på sig själva, lätt att visa sina känslor för främmande personer.   Dessa personer tycker om att komma nära andra människor och har behov av en partner. Oftast behöver dom personen hela tiden och vill inte bli lämnade ensamma. Blir väldigt oroliga om partnern vill ha tid för sig själv, är livrädda för att bli övergivna. Om de sedan känner att de inte kan lita på sin partner kan de ta ett starkt avstånd och såra denna först, bli ledsna och arga. Styrs av sina känslor och inte av sina tankar. 

Självklart så kanske man inte är bara en av denna "personer" utan man kan känna igen sig själv i olika grupper.

När vi söker efter en partner gör vi ungefär som vi gjorde när vi var små barn, här kommer några exempel:

• Barn som vill ha kontakt med dig tittar dig i ögonen och ler, som vuxen blir man charmad och ler tillbaka. När vi som vuxna sen vill ha kontakt med någon vi tycker ser intressant ut försöker vi få ögonkontakt och ler...
• Som 1 åring hade man ett våldsamt sug av kroppskontakt, man ville krama sina förälder, känna på dens näsa och upptäcka. Som vuxen när du är ny kär undersöker du sin partner på samma sätt ni pillar varandra i håret, rör vid varandras fingrar, ja man klämmer och känner helt enkelt...
• Redan 20 minuter efter födseln börjar spädbarnen imitera sina föräldrar, lika så imiterar vi någon vi tycker om...
• Man pratar ett kärleksfullt språk (bebisspråk) med sin bebis. Lika så när man är kär pratar man ett kärleksfullt språk med denna...
•  Separations ångest, blir ledsen när någon går och direkt när denna kommer tillbaka vill man ha fysisk kontakt....
• Att man ser sina föräldrar som perfekta, lika så gör man med sin partner om man är kär. Denna vet bäst! 

Självklart är det saker som tillkommer när man inleder en vuxenrelation men det hoppas jag ni förstår. Man kan faktiskt förstå att sättet vi bygger relationer idag speglas väldigt mycket i vad vi lärde oss vid 1års ålder. Den högra hjärnhalvan där känslominnet sitter utvecklas våra två första år av livet och den vänstra hjärnhalvan där kunskapsminnet sitter utvecklas någonstans efter ett års ålder, det är därför vi inte börjar prata med en gång. 

Om man kollar på de kopplingarna med anknytningsmetoden som barn, vad våra föräldrar gjorde fel, eller rätt... Så om vi går tillbaka till det tre olika grupperna som finns så fanns de redan när vi var barn. Föräldrarna ska ju vara barnets trygga bas, det visar sig ganska tydligt om de är det eller inte, föräldrarna ska uppmuntra barnen till att utvecklas och upptäcka men alltid finnas där som en bas att komma tillbaka till. Kommer ni ihåg att man har gjort och fortfarande gör "expriment" med barn och föräldrar, en förälder och barnet som är ca 1år går in i ett rum där de finns massa leksaker och i en soffa där de sitter en främling, efter ett tag ska föräldern gå ut ur rummet i 3 minuter och man ska då ser hur barnet reagerar, detta upprepas två gånger innan man avslutar experimentet  Så i de olika grupperna ser det olika ut:

1. Trygga barn- När föräldern går ut blir de ledsna och väldigt glada när föräldern kommer tillbaka vill då ha närhet och mys. Dessa är trygga barn de reagerar på ett helt "normalt" sätt. 
2. Otrygga undvikande barn- Reagerar inte när föräldrarna lämnar rummet och inte heller när de kommer tillbaka, de vänder bara ryggen till och stänger av, de har dock en inre stress och pulsen ökar. Dessa barn döljer sina känslor då föräldrarna antagligen är avståndstagande så fort barnet skriker och ger den på så sätt mindre uppmärksamhet. Föräldern bejakar inte sitt barnets känslor. 
3. Otrygga ambivalenta barn- Redan när de går in i rummet klänger sig barnet fast vid föräldern. När föräldern lämnar rummet börjar de skrika, gråta, kanske slår de på dörren eller lägger sig ner på golvet, är otröstligt. När föräldern kommer tillbaka fortsätter de skrika, kanske slår de på mamman/pappan, vill ner på golvet och sen lika snabbt upp igen, kan inte bestämma sig. Dessa barn har en otrygg ambivalent relation med sin förälder. Föräldrarna tänker mer på sig själva än på barnet och är ouppmärksamma, mycket självcentrerade föräldrar. Föräldrarna går alltså inte att lite på, ena sekunder kanske de är jätte uppmärksamma och andra bryr de sig inte alls. 

Som ni ser anpassar sig barnet väldigt mycket efter sina föräldrar och detta är något de gör från att de föds (lär sig snabbt). Med en gång känner de av situationen och hur de ska vara för att få så mycket närhet som möjligt av sina föräldrar. Så de otrygga barnen som inte riktigt vet var de har sina föräldrar gör allt för att inte förlora den lilla närhet som de får om de gör som föräldrarna "vill" eller inte vill. 

Jag tycker att detta är sjukt intressant och jag kommer antagligen skriva ganska mycket om denna boken i min blogg just nu. Vi styrs alltså omedvetet av den relation vi hade till våra föräldrar när vi va små, när vi nu ska skapa nya relationer som vuxna. 

Detta är bara de första tre kapitlen i boken jag är helt såld. Jag älskar att förstå mig på olika beteenden och varför man ibland gör obegripliga saker. Känslominnet har nog mer kraft än vad vi tror, allt går inte att ändra på! 

LOVE

CG