Herrom dagen var jag hemma hos en vän, en vän som fått allt. Eller jag ska inte säga så men som har fått mycket och har det väldigt bra. Hon och hennes man bor i en stor fin villa lite utanför Centrum. Dom har folk som städar åt dom och dom har folk som putsar dera fönster. Då förstår ni att det är ganska stort. När jag kom in i deras ville blev jag alldeles stum, allting var så himla fint som hämtat ut en katalog för någon fin affären, allt var så fint och vackert och genomtänkt in i minsta detalj. Det var verkligen hur fint som helt, ljust och helt nytt. I köket stod det en vit fin vagn och i vagnen låg det en liten bebis. Allt var så vackert hela bilden var perfekt. Jag kan ju minst sagt säga att jag blev lite avundsjuk, men inte den sortens avundsjuka att jag missunnar henne det, för det är hon fan värld tycker jag, hon har gått igenom mycket och stått på egna ben väldigt länge!
Självklart fick det mig att tänka, vad kan man möjligen ha för problem när allt är så fint, stort, lätt? Ja antagligen samma problem som alla andra. Ensamheten kanske är stor med tanke på mycket jobb och arbete om man ska kunna leva så. Saknaden efter att någon kramar en varje morgon och varje kväll. Men samtidigt måste tiden bli så mycket mer värld när man väl ses den måste bli fantastisk, men tror ni den blir det?
Tjejen jag pratar om är en tuff tjej med mycket skinn på näsan, hon kom in i denna mannen värld och vände den upp och ner. Han hade haft flickvänner innan som var mesiga och bara följde han till pricka, som inte hade några viljor och som antagligen bara va ute efter pengar. Dom levde i en perfekt värld med fina middagarna där alla satt med ryggen rak, 40-åring som 5-åring alla åt med kniv och gaffel helt korrekt. Inget slarv inget skoj. Men så träffade han henne, hon som var helt "normal", som sa till när något var fel som styrde och ställde, som sa till han du skämmer bort dina barn, dom får ju allt, tror du dom mår bra av det? Hon och hennes dotter kom in i familjen och vände upp och ner på den. Nu när han träffar "hennes" vänner och sitter och äter middag och se hur avslappnat det är, armbågar på bordet, fula skämt och skoj och stök bland barnen, nu kan han inte fatta hur han har kunnat leva i en sån tråkig bubbla med folk som ska vara så himla "korrekta" hela tiden.
Så den perfekta världen som man så gärna vill ha kanske inte är perfekt. Men den är fin. Och alla vill vi ha det fint, eller i alla fall jag. Jag tycker det är fantastiskt. Men man måste hitta balansen mellan att vara snobbig och att ha mycket pengar. Man behöver inte vara snobbig för att man har mycket pengar, man kan leva som vilken familj som helst, så varför spela något man inte är bara för det?
Tänk att som 45-åring för första gången se en annan värld som faktiskt är lite roligare. Man ska inte vara så himla princip fast, för se hur dumt det kan bli. Nu blev det ju iofs bra men jag menar var du en kommer ifrån släpp på principerna och lev som DU vill och på det sättet som DU mår bäst av!
Alla har vi rätten att ha kul hur vi en lever och vilket samhällsgrupp vi en kommer ifrån!
Missunna ingen det goda!!
Lev tillsammans de gör allt lättare!!
Love
CG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar