Att vara lycklig är inte samma sak som att vara olycklig men gränsen är väldigt nära. Att vara lycklig är man för stunden medan olycklig är man hela tiden. Är det så? Eller är det bara en känsla? Det är ju samma sak som att inte vara nöjd. Eller? Jag vet inte jag kan inte sätta fingret på vad det är men något är det och detta något är inte bra!! Jag behöver känna samma känsla som jag ger, den känslan behöver jag känna att jag får! Just nu känner jag inte det och det kanske jag inte gjort på ett tag men samtidigt så kommer den och går hela tiden. Varför ska det vara så himla svårt!?
Går hela livet ut på att kämpa för att hålla ihop med någon ska det alltid vara såhär svårt. Jag vet att alla jag känner dom kämpar för sina förhållanden, varje dag är en ständig kamp. Ska det vara så? Ja antagligen, men är vi alla ämnade för att kämpa? Är vi alla ämnade för att att ha ett förhållande? Det är min fråga, finns det verkligen någon för alla? JA!! Om man är beredd att kämpa VARJE DAG!! För att göra varandra lyckliga så finns det många förklaringar och knep, men alla har vi de olika, alla känner vi olika och vill olika. Men om man nu är för olika varandra kan det funka då? Man säger ju att olikheter för en samman men jag börjar tvivla på det jag börjar tvivla på om det verkligen är så. Kanske lika är bättre än olika?! Jag vet inte jag kan inte svaret och jag kommer antagligen aldrig få reda på det heller.
Är jag beredd att kämpa varje dag?
Är du beredd att kämpa varje dag?
Livet är för kort!!
CG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar